Nu vill jag verkligen inte må så här längre!!!
Hur känns det att få sova en hel natt utan avbrott??
Anledningen till att jag frågar är för att jag har inte gjort det på snart 4 år, ja ni läste rätt 4 år!!
Alt började när jag fick knäskadan; då jag inte kunde vända på mej utan låg på rygg varje natt i 2 år.
Om jag ens försökte lägga mej på sidan så visste jag att knäskålen skulle flyga åt helvete igen, så det var inte ens lönt att tänka på saken!!
Nu är jag jue bra i knät, inte 100% bra, men det kommer jag ALDRIG att bli heller tack vare de snälla hjälpsamma läkarna på ortopeden på Sundsvalls Sjukhus (ironi varning)
Men jag kan ändå inte sova på nätterna, fast nu är det något annat som trycker mitt lilla ♥ och skulle mer än gärna vilja få bort dessa onda tankar som mal på hela tiden!
Jag vet det att om inte jag får mej ett jobb snart eller iaf nåt att göra som ger mej egen ekonomi så kommer jag att gå under och vem tar då hand om alla här hemma?
Börjar redan känna mej totalt nedbruten och vill inte ens kliva upp på morgonen... det enda som håller mitt humör uppe just nu är ♥Mercedes♥ och Åsa´s graviditet annars så är det bara skit med allt.. ja till och med att Micke bara tänker på sej själv och egna problem.... säger jag till honom at jag mår dåligt så mm:ar han bara och suckar, ska inte han vara där för mej åtminstonde liiite, eller har jag fel??
Ähh nu ska jag sluta tycka synd om mej själv....
Mamma o pappa kommer kanske sen ikväll och det blir toppen!
Nu ska jag börja med middagen...
