En vanlig torsdag i oktober
Är inte lika trött idag som igår, men har sjukt ont i huvudet - känns som om hela skallen ska sprängas snart *ogillas*
Det är såna här dagar som man inte har dåligt samvete över att Lilleman är på dagis ;)
Kunde knappt somna igår kväll; var såå otroligt övertröttad så att jag fick vända och vrida på mej sjukt många ggr innan jag hamnade i drömmarnas värld :)
Hade inte haft Mercedes i tankarna på jättelänge, men så igår så var det nån som frågade mej om jag hade hört nåt om henne eller om hon rent av kommit hem.
Denna kvinna hade själv en katt som försvann i oktober i fjol så vi sitter i samma sits så att säga.
Hon hade inte heller hört eller sett nåt nytt och hon funderar nu på att ta kontakt med ett medium?!
Jag däremot är inte så inne på det, nog för att jag vill veta vad som hänt henne, men jag tror att jag personligen mår bättre av ovissheten - trots att den åxå är ooooootroligt svår och jobbig...
Visst, min högsta önskan är ju att hon ska komma hem igen - självklart, men inte till vilket pris som helst och sen dessutom tänk om jag mot förmodan tar kontakt med ett medium och får veta att hon inte är i livet längre.. hur kommer jag att ta det då??
Nää då är det bättre att sväva i ovisshet och hoppas på att hon kommer hem en dag, trots att det känns skit och piss vissa dagar :(
