Madde ~ Mamma till Simon

Jag vet att man inte ska klaga på de små för de just är små och inte förstår bättre, men nu måste jag få klaga av mej lite på min älskade Simon!

Ända sedan vi kom hem från Timrå i torsdags så har han varit x-tremt gnällig (eller det började förra helgen då han var sjuk, så det gör egentligen inget) och x-tremt klängig (läs. mammig)!
Jag kan inte ens gå från honom en liten pytte stund utan att det blir ett jäkla grin.. hos pappa duger det inte heller att vara hos - han som alltid älskat att vara med pappa!

Läste förvisso på barntotal:s sida att det är nu runt 18 månadersåldern som separationsfasen kommer och att den självklart kommer att försvinna, men i vissa stunder så känner jag bara för att skrika!!

Tex när han ska sova, då vägrar han verkligen att sova i sin egen säng utan han ska pråmt sova i min säng så därför så får inte jag sova riktigt under nätterna och då blir man mer irriterad under dagen..

Nej nu hoppas jag att jag får mej en god natts sömn UTAN sällskap :) men det kan man väl se sej om i stjärnorna efter, antagligast??

Så nu har jag gnällt lite på min underbare, vackre son som jag trots allt älskar till döds ♥
Utan honom vet jag inte hur livet skulle ha sett ut...

PoK!