~Torsdag 12 november 2009~
Är det visst idag, som jag fattat almanackan iaf 
Igår kväll innan sovdags så var jag så trött och slut att jag bara satte mig ner i köket och tårarna sprutade.. kände hur allt bara blev för mycket; tröttheten, smärtan i alla rörliga kroppsdelar och sen maten till katterna.. orkade (kunde) verkligen inte ens böja mig fram för att ta upp Våfflans tallrik och ge henne mat, så Micke fick lov att ge dem maten och jag bara kände hur jag ville gallskrika 
Nu så känns det liiitepytte bättre, men det var samma visa imorse, skulle väcka Micke, stod vid sängkanten och skrek och bönade och bad att han skulle kliva upp, men ingen reaktion.. blev så ledsen att jag satte mig i hallen här uppe och grät tills han vaknade till.. vet inte vad det är med mig, men har aningar om att tristessen av att bara gå hemma hela dagarna och framför allt inte orka göra nåt börjar ta ut sin rätt.
Ska snart få fingrarna ur ar*let och dra fram dammsugaren och ta en vända i köket och hallen, ev kanske vardagsrummet följer med åxå, så det åtminstonde ser städat ut nere.. här uppe tänkte jag ge mig i kast imorrn eller på lördag innan mamma och pappa kommer.
Kissarna har varit otroligt snälla idag, annars så brukar de (Våfflan) vara en sån som ska stå vid dörren och jama och sen när man har hasat sig upp ur soffan så vägrar hon gå ut, då går man irriterad och bänkar ner sig på soffan igen och efter 10 minuter är det samma visa igen!
I måndags så höll hon på så under bägge avsnitten av Emmerdale, alltså ca 1 timma..
Men som sagt så är de så snälla idag; Benz ligger i vaggan och Våfflan på skötbordet.. undra på hur de ska klara sig utan sina liggplatster då bäbis tittar ut?!
Nää om man skulle ta och slutföra dammsugarplanerna, kanske bäbis bestämmer sig för att komma fram snart om jag är lite kreativ.. inte för att jag tror det men man kan jue drömma, eller??
